Anders Johansson skriver i Aftonbladet om Michael Hardt och Antonio Negris bok "Commonwealth".
En studie i ny form av ekonomiskt och ideologiskt tänkande bortom dagens ganska enfaldiga politiska ramar. En bild bortom dagens "visioner".
Naturligtvis är det som Anders tar upp i början av artikeln så att Mona Sahlin och Fredriks Reinfeldt partier egentligen inte står så långt ifrån varandra längre politiskt-ideologiskt. Men Mona och socialdemokratin har än så länge ett arv och en historia som lever ner till gräsrötterna vilket inte Fredrik har. Han har en strategi, ett kortsiktigt mål att vinna mittens röster. Ingen av dem har egentligen någon framtid, därför är det inte någon större idé för någon av dem att arbeta med framtiden, det är nuet som är deras framtid. Längre än september är det ingen i hela politikersverige som tänker ett sådant här år.
Men boken. De skissar ett gemensam värdegrund fri från pyramidspelsägandet. Och naturligtvis är det dit vi måste komma om vi ska efterlämna något till kommande generationer.
Lustigt är det dock att Anders kallar att "släppa fram glädje och kärlek – fluffigt".
Det är ju trots allt det som är det mest handfasta och mest eftersträvansvärda i vår värld. Någon som är "fluffigt" är väl ändå kvartalsrapporter och "få fart på ekonomin". En ny värld – revolution. Och Anders revolutionen kommer alltid att stelna det måste alltid komma nya, vi kommer aldrig att komma fram, det är liksom livet det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar