Svar till Hans

Här

”Det är lite svårt att begripa vad du egentligen vill, "Raka rör". Du vill ha jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet samt "lika möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger" (?), men du vill inte lagstifta? Berätta då hur du ska gå tillväga för att nå dessa mål om du inte vill använda den politiska makten, vilket statsfeminister vanligtvis vill. Du vill att människor ska ha ett "delat ansvar för hem och barn" men du vill inte ta till några politiska piskor eller morötter?”

För det första Hans som jag förut sagt citerade jag nationalecyklopedins

Nätupplaga, igen;

Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld.

Okej, om vi är överens om detta viket de allra flesta är kan vi säga, vilket man brukar säga att vi har uppnått formell jämlikhet i Sverige. Alltså alla möjlighet är öppna. Då återstår den reella jämställdheten. Alltså att principerna fungerar i verkligheten. Typ lika lön, identifiera könsrelaterade olikheter i hur man bemöter, behandlar ger och tar ansvar etc, etc.

Hur man ska komma åt dessa ganska svåra frågor tvistas det om. Eftersom mycket av dessa mönster ligger lagrade så djupt i människor att över- och underordning tenderar att så att säga vara ”självgående”. Fördomar och beteenden föder sig själva, en sorts mental ”perpetum mobile”. För att förändra handlar det om att medvetandegöra och motivera.

En del vill lagstifta andra inte. Men jag tror att innan man gör det måste det finnas en acceptans för målet, en förståelse för vad som ska uppnås.

Jag tror personligen att alla vinner på jämställdhet, män som kvinnor. Rent samhällsekonomiskt tror jag också på en vinst, när allas potential blir lika värderad. Det är först då man kan börja tala om människor, när könet är ointressant för hur man blir värderad eller behandlad. TA bara en sån enkel sak som att den första frågan som nyblivna föräldrar får är; vad blev det? Skulle könet vara ointressant vore frågan mindre viktig. Vill man provocera sina vänner och sin släkt så tala inte om det säg att det blev en välskapt och frisk människa som vägde 3,4 kg och mår utmärkt. Så får ni se hur länge du eller de pallar.

Om alla vill nå jämställdhet och är villiga att utmana sina ”mönster” är det inga som helst problem att nå dit. Och lagar finns det redan inom detta område, det är bara att använda dem. Men jag tänker ibland att vita Svenska män har varit positivt särbehandlade ganska länge nu, varför är det så hotfullt om någon annan får ta över stafettpinnen ett tag? Men egentligen röstar jag för mer morötter i stället. Rättvisare löner i kvinnodominerade yrken, för då kommer männen. Osv. Osv.